Vilda djur som räddas ur fångenskap

Vilda djur hör hemma i naturen. Vilda djur ska inte fångas, födas upp eller tränas för att underhålla människor. De ska inte heller hållas i miljöer där deras naturliga behov och beteenden begränsas för människors skull. Därför handlar vårt arbete både om att hjälpa djur som redan har drabbats och om att förändra de system som gör exploateringen möjlig. 

Det innebär bland annat att vi arbetar för att: 

• minska efterfrågan på upplevelser och verksamheter där vilda djur exploateras 

• motverka handel med vilda djur 

• förändra verksamheter som håller vilda djur i fångenskap 

• skydda vilda djurs naturliga livsmiljöer 

• stödja lösningar där djur kan leva så naturligt som möjligt 

• skapa en framtid där färre vilda djur behöver räddas från exploatering. 

Att rädda ett djur är viktigt. Men på lång sikt måste vi också förändra systemen som gör att djuret hamnar i fångenskap från början.

När World Animal Protection arbetar för djur som redan har drabbats av fångenskap eller exploatering är frågan inte bara hur vi kan rädda djuret, utan också vilket liv som är bäst för djuret därefter. I vissa fall kan målet vara återutsättning. Då behöver djuret rehabiliteras och gradvis förberedas för ett liv där det inte längre är beroende av människor. Rehabiliteringen kan innebära att djuret behöver återfå eller utveckla förmågan att: 

• hitta och hantera naturlig föda 

• röra sig i en mer naturlig miljö 

• använda sina naturliga beteenden 

• interagera med andra djur på ett naturligt sätt 

• undvika faror 

• fatta egna beslut 

• klara sig utan ständig mänsklig hjälp. 

Vilka färdigheter som behöver utvecklas beror på arten, individen och vad djuret har varit med om. Ett djur som har levt kort tid i fångenskap kan ha helt andra förutsättningar än ett djur som har levt större delen av sitt liv i en bassäng, bur eller annan begränsad miljö. Därför finns det ingen universell modell för rehabilitering. Varje djur behöver bedömas utifrån sina egna förutsättningar. 

Att återföra ett djur till det vilda är inte bara en fråga om att öppna en grind eller transportera djuret till en lämplig plats. För World Animal Protection måste återutsättning bygga på en bedömning av om djuret faktiskt kan leva ett gott liv i naturen. Innan en återutsättning kan bli aktuell behöver man bland annat ta hänsyn till: 

Djurets hälsa 
Djuret behöver ha en fysisk hälsa som gör det möjligt att klara ett liv i naturen. Tidigare skador, sjukdomar eller andra konsekvenser av fångenskap kan påverka möjligheten till återutsättning. 

Djurets beteende 
Djuret behöver kunna uppvisa och använda naturliga beteenden. Det kan handla om att hitta föda, orientera sig, undvika faror eller samspela med andra djur. 

Djurets självständighet 
Ett centralt mål med rehabiliteringen är att minska beroendet av människor. Om djuret är beroende av människor för mat, skydd eller andra grundläggande behov kan en återutsättning vara olämplig. 

Djurets sociala behov 
För sociala arter kan möjligheten att leva tillsammans med andra individer vara avgörande. Ett djur som har levt isolerat kan behöva lång tid för att utveckla eller återfå sociala färdigheter. 

Livsmiljön 
Det måste finnas en lämplig miljö där djuret kan leva. Det behöver finnas tillgång till föda, vatten, skydd och andra förutsättningar som arten behöver.

Uppföljning och långsiktigt ansvar 
Återutsättning innebär inte att ansvaret tar slut den dag djuret lämnar rehabiliteringscentret. Det kan behövas uppföljning för att se hur djuret klarar sig och för att identifiera eventuella problem. Det är därför en ansvarsfull återutsättning kan ta lång tid. För vissa djur kan rehabiliteringen ta månader eller år. 

World Animal Protection arbetar för att vilda djur ska få leva fria, men vi kan inte bortse från vad fångenskapen kan ha gjort med ett djur. När ett vilt djur under lång tid får sina behov tillgodosedda av människor kan det förlora möjligheten att självständigt utföra beteenden som är viktiga för ett liv i naturen. 

Ett djur kan också ha utsatts för fysisk eller psykisk stress, isolering, onaturliga sociala förhållanden eller träning som förändrat dess beteende. Ju längre och mer onaturlig fångenskapen har varit, desto mer komplex kan rehabiliteringen bli. 

Det betyder inte att ett djur aldrig kan återvända till naturen efter fångenskap. Men det betyder att beslutet måste fattas utifrån djurets faktiska förutsättningar - inte utifrån en föreställning om att alla djur automatiskt mår bäst av att släppas ut. För World Animal Protection är det enskilda djurets välfärd alltid central. 

Elefanter är ett tydligt exempel på hur komplex vägen tillbaka till ett mer naturligt liv kan vara. Elefanter som har hållits i fångenskap kan ha utsatts för träning, isolering, kedjor, transporter eller andra former av exploatering. De kan ha haft mycket begränsade möjligheter att själva bestämma var de rör sig, vad de äter och vilka andra elefanter de umgås med. 

När World Animal Protection stödjer arbetet med räddade elefanter är målet därför inte bara att flytta djuren från en dålig miljö till en större inhägnad. Det handlar om att ge dem möjlighet att återfå kontroll över sina egna liv. I en djurvänlig miljö ska elefanterna kunna röra sig, födosöka, utforska och umgås med andra elefanter på sätt som ligger närmare deras naturliga beteende. 

För vissa elefanter kan det finnas förutsättningar att återföras till det vilda. För andra kan deras historia, ålder, hälsa eller långvariga beroende av människor innebära att ett liv i en välskött fristad är ett bättre alternativ. World Animal Protections utgångspunkt är därför inte att varje individ måste följa samma väg. Det viktiga är att varje elefant får den lösning som bäst tillgodoser dess välfärd och behov. 

Delfiner visar på ett annat sätt varför återutsättning kan vara komplicerad. En delfin som har levt i en bassäng har inte levt i samma miljö som en vild delfin. Den kan ha varit beroende av människor för mat och vård under lång tid och kan ha tränats att utföra beteenden för publik. 

För World Animal Protection är detta en viktig anledning till att frågan om delfinshower inte bara handlar om själva showen. Det handlar om vilket liv delfinerna ska få när showerna upphör. Om en delfin inte kan återvända direkt till havet behöver det finnas en plan för rehabilitering och långsiktig omvårdnad. Ett havsreservat kan erbjuda en miljö som är betydligt mer naturlig än en traditionell bassäng, samtidigt som djuret fortfarande kan få den vård och det stöd som behövs. Ett havsreservat är därför inte tänkt som ännu en plats där delfiner uppträder för människor. Tvärtom är grundtanken att djuren ska få möjlighet att leva mer naturligt och slippa exploateras för underhållning.

World Animal Protection anser att delfiner inte ska användas för underhållning. Delfinshower bygger på att vilda djur hålls i fångenskap och tränas för att utföra beteenden inför människor. Det innebär att djuren anpassas till en verksamhet som är skapad för människors skull, snarare än att deras naturliga behov får styra. Därför är det inte tillräckligt att bara förbättra själva showerna. World Animal Protection vill se en förändring där hela modellen fasas ut. Det innebär att vi behöver ställa frågan: vad händer med delfinerna när showerna tar slut?

För de delfiner som redan finns i fångenskap måste lösningen ta hänsyn till varje individs situation. Vissa kan kanske rehabiliteras med sikte på ett liv i havet. För andra kan ett havsreservat vara en mer realistisk och välfärdsmässigt bättre lösning. Det viktiga är att avvecklingen av showerna sker tillsammans med en ansvarsfull plan för djuren. På så sätt kan vi både hjälpa de djur som redan finns i fångenskap och samtidigt förhindra att nya generationer av delfiner föds in i samma system.

Frågan om delfinshower hänger därför nära samman med tanken om ”last generation”. World Animal Protections långsiktiga mål är inte att skapa bättre och mer hållbara delfinshower. Målet är att delfiner inte längre ska behöva hållas i fångenskap för människors underhållning. För de delfiner som redan finns i fångenskap behöver vi hitta ansvarsfulla lösningar. Samtidigt behöver vi stoppa den fortsatta aveln och exploateringen som gör att nya djur hamnar i samma situation. På så sätt kan de delfiner som redan finns i fångenskap vara den sista generationen som behöver leva sina liv i underhållningsindustrin. Det är en viktig skillnad mellan att förbättra fångenskap och att avveckla exploateringen. World Animal Protections mål är det senare.

World Animal Protection önskar en framtid där vilda djur lever fria i naturen. Men för djur som redan har levt länge i fångenskap kan verkligheten vara mer komplicerad. Om en återutsättning innebär stor risk för djurets välfärd eller överlevnad ska djuret inte släppas ut enbart för att uppnå målet om frihet. I sådana fall kan ett djurvänligt reservat eller en fristad vara den bästa lösningen. 

Där ska djuret kunna: 

• leva i en miljö som är så naturlig som möjligt 

• få utrymme att röra sig och utföra naturliga beteenden 

• få den vård som behövs 

• slippa uppträdanden och träning för underhållning 

• slippa påtvingad närkontakt med turister 

• slippa användas för avel eller annan kommersiell exploatering. 

En fristad är alltså inte den ideala slutpunkten för alla vilda djur. Den är framför allt en lösning för de individer som inte kan återvända till naturen.

Ett djurvänligt reservat innebär fortfarande att djuret inte har fullständig frihet att röra sig vart det vill. Därför är det viktigt att inte beskriva ett reservat som exakt samma sak som ett liv i det vilda. Skillnaden ligger i varför djuret hålls där och hur verksamheten bedrivs. I en verksamhet som bygger på exploatering anpassas djuret efter människans behov: exempelvis underhållning, turism, närkontakt eller kommersiell verksamhet. I en djurvänlig fristad ska det vara tvärtom.

Det är verksamheten som anpassas efter djurets behov 

Djuret ska inte behöva uppträda. Det ska inte behöva träffa turister. Det ska inte användas som rekvisita eller inkomstkälla. För ett djur som inte kan återvända till naturen kan en sådan miljö därför vara det mest ansvarsfulla alternativet. 

World Animal Protection stödjer inte köp eller uthyrning av vilda djur som ett sätt att rädda dem. Det kan kännas logiskt att köpa ett djur från en dålig verksamhet för att ge det ett bättre liv. Men om organisationer eller privatpersoner betalar för djur finns det en risk att handeln i sig förstärks. Därför behöver räddningsinsatser hanteras med stor försiktighet. Målet måste vara att förändra systemet - inte att skapa en marknad där djur flyttas från en ägare till en annan. När djur tas om hand behöver fokus ligga på djurets långsiktiga välfärd och på att minska risken för fortsatt handel och exploatering.

World Animal Protection arbetar både för de djur som behöver hjälp här och nu och för en framtid där färre djur behöver räddas. De två delarna hänger ihop. Att hjälpa en elefant som har utnyttjats i turism eller en delfin som har använts i shower är viktigt för den individen. Men om vi samtidigt fortsätter att acceptera de verksamheter som skapar efterfrågan på djur i fångenskap kommer problemet att fortsätta. 

Därför behöver vi arbeta på flera nivåer:

För individen: 
Rädda djur, stödja rehabilitering och skapa bättre långsiktiga lösningar. 

För verksamheterna: 
Förändra och avveckla verksamheter som exploaterar vilda djur. 

För samhället: 
Minska efterfrågan på underhållning och upplevelser som bygger på att vilda djur hålls i fångenskap. 

För framtiden: 
Skydda djurens naturliga livsmiljöer och skapa förutsättningar för vilda djur att leva fria.