Hundarnas bästa vän i Sierra Leone
Nyheter
Dr Abdul Gudush Jalloh grundade Sierra Leone Animal Welfare Society (SLAWS) och leder fortfarande organisationen. Han arbetar också med djurskydd åt regeringen. Han är en av de fyra statliga veterinärer som finns i Sierra Leone och ägnar sitt liv åt att hjälpa hundar i huvudstaden Freetown.
Skapade SLAWS för att ta hand om hundarna
“Jag grundade SLAWS redan 1986. Det gjorde jag för att jag såg så många gatuhundar och ingen brydde sig om dem. Det kom in en massa klagomål från staden och vi var tvungna att hantera det – det var så mycket djurmisshandel och vi var tvungna att hitta ett sätt att hjälpa hundarna.”
Dr Jalloh letade rätt på människor som ville hjälpa till:
”Det var en dam och hennes man som arbetade för UNDP. Vi organiserade diplomatmakar, anställda i amerikanska ambassaden och så vidare – till slut fick vi ihop en hjälpgrupp. Men så fort gruppen var sammansatt kom kriget och alla åkte hem till sina hemländer. Vi blev lämnade kvar med våra hundar och våra program. Samtidigt övergav människor sina hem, de flydde iväg och deras hundar lämnades kvar på gatorna. De strövade runt, letade efter mat, åt av människor som dödats.”
Hjälp från WSPA
”År 2005 började vi få stöd av WSPA, som World Animal Protection hette då. Först ville folk inte låta oss vaccinera deras hundar men efter ett tag insåg hundägarna att vi var på rätt spår och började komma med sina hundar till oss. Folk i byar runt omkring ber oss fortfarande komma dit och vaccinera men programmet upphörde tyvärr.”
Ändrad situation
Fram till 2010 minskade antalet hundar och antalet rabiesfall minskade dramatiskt.
”Men efter 2009 tog WSPA:s finansiering slut och så kunde vi inte göra så mycket” berättar Dr Jalloh. ”Vi kunde få tag i några enstaka personer som ville hjälpa till. Ett par veterinärer och några företag var med och sponsrade men det var i liten skala. Inte som när vi kunde sterilisera 30-40 djur på en dag. Det minskade till 5-10 och nu steriliserar vi bara de som tar med sina hundar hit.”
Dr Jalloh gläds åt en förändrad inställning till hundarna.
”Det intressanta är att det har blivit en attitydförändring. Människor är beredda att betala för sterilisering och vaccinering och vill hjälpa sina hundar. Men rabies och skabb är ett stort problem. Ebola ställer också till det. När det spreds började folk slå hundarna igen. Många övergav sina hundar, slängde ut dem. Vi gjorde vad vi kunde, vi köpte mat åt dem, gav en del vacciner men det vara bara en liten insats. Vi bad om hjälp men problemet ökar för varje dag. Något måste göras men något KAN också göras.”
Livslångt engagemang
”Själv har jag under hela mitt liv arbetat med djur och jag vet nyttan med och glädjen av djur. De hjälper sina samhällen. Men när de blir för många och människor dör av hundbett kommer hundarna att få lida. De kommer att dödas. Ibland är det sättet som hundarna dödas på, inte bara dödandet i sig, som är det värsta.”
Dr Jalloh sammanfattar varför problemet är så stort i just Sierra Leone:
”Kriget var det värsta. Sedan att vi inte fick resurser utifrån för att hjälpa djur. Och så ebola och rabies. Vi behöver en plan för hur hundarna ska minska. Däremot är lagstiftningen på plats och regeringen och myndigheterna är för human hundhantering.”
Han förklarar vad vi kan bidra med:
”Vi kan inte genomföra dessa program utan resurser. En av de viktigaste sakerna som World Animal Protection kan göra är att samla in pengar till programmen. De kan också ordna experter, få fram vaccin, tala med människor, ordna workshops, ändra människors synsätt. De har varit här tidigare, tre av fyra mobila veterinärkliniker kommer från dem. De är viktiga för att ändra människors syn på hundar, de ser att djuren kan behandlas och de ser er och att någon bryr sig. Människor bryr sig verkligen. Det som skulle glädja mig allra mest är en attitydförändring.”
- Tror du att problemet kan lösas?
”Jag är säker på att problemet kan lösas. Vi har viljan och ni visar vägen – vi når fram”, säger Dr Jalloh och skrattar.
Vill du vara med och hjälpa hundarna i Sierra Leone? Ge en gåva >>
Kriget var det värsta. Sedan att vi inte fick resurser utifrån för att hjälpa djur. Och så ebola och rabies. Vi behöver en plan för hur hundarna ska minska.