Veterinären Ayed hjälper krigsdrabbade djur i Gaza

Min far arbetade vid Jordbruks- och veterinärministeriet och inspirerade mig att bli veterinär. Jag har alltid älskat djur och i Gaza är det brist på veterinärer. Därför ville jag bli veterinär för att hjälpa djur här. Det har varit min dröm sedan barndomen. När jag började på universitetet var det en helt ny utbildning i Gaza. Jag är en företagsam person, så under mina studier öppnade jag en veterinärklinik. Under överinseende av en specialistveterinär kombinerade jag universitetsstudier på morgonen med att behandla djur på eftermiddagen.

Det fanns få veterinärer i Gaza redan när kriget började och under de första månaderna av striderna förstördes många kliniker och flera veterinärer dödades. Min ursprungliga klinik var väldigt fin, men den bombades sönder. Jag byggde upp den mer än fem gånger, men den förstördes om och om igen och det var svårt att få tag på utrustning för att behandla djur. Till slut började jag tappa hoppet.

Mobil klinik med Animal Heroes

Men för ett år sedan gick jag med i den nederländska organisationen Animal Heroes – som redan hjälpte djur i Gaza – och sedan dess har allt blivit bättre. Vi beslutade att starta en mobil klinik för Animal Heroes, så att vi lätt kunde flytta den till olika platser. Så under ett år har vi arbetat med den mobila kliniken och jag har kunnat behandla hundratals djur och även hålla utbildningskampanjer för ägare till åsnor och hästar. Detta är viktigt eftersom många skador kan förebyggas – vilket är bättre än att behöva behandla dem.

Vi planerar att utöka verksamheten med mobila kliniker när hjälpsändningar från Animal Heroes och deras partners i Animals in Gaza Alliance kan komma in från Egypten. Tills dess köper jag medicin i Gaza, vilket jag kan tack vare stödet från många människor som stödjer Animal Heroes. Vi brukade också köpa djurfoder, men det finns inte längre. Jag täcker nu nästan hela södra Gaza – och det är ett stort område som är svårt att röra sig i. Jag åker mellan Khan Yunis och Deir al-Balah, så att djuren kan få den hjälp de behöver.

Jag vill tacka mina kollegor på Animal Heroes för de motiverar mig att inte ge upp, utan att fortsätta trots de svåra förhållandena. De tror verkligen på mig och stöttar mina idéer med konkreta insatser. Jag har också en mentor – den mest erfarna veterinären i Animal Heroes som alltid hjälper mig och som jag har daglig kontakt med. Hon heter Jenny McKay, en internationellt erkänd veterinär som jag har lärt mig mycket av.

Katter, hästar och åsnor

Innan kriget började fanns det ungefär 400 000 sällskapsdjur i Gaza, men nu har vi förlorat cirka 80 procent av alla djur på grund av bombningar, hunger, sjukdomar och fördrivning. Alla typer av djur kommer till vår klinik – men de flesta av mina patienter är katter, hästar och åsnor.

Under mitt arbete ser jag svåra brännskador och skador orsakade av splitter från missiler. Varje dag behandlar jag djur med matsmältningsproblem, undernäring och uttorkning. Tusentals djur har gått dagar eller veckor utan riktig mat eller rent dricksvatten. Kriget har också stoppat rutinmässig avmaskning, vaccinationer och parasitkontroll. Skabb, parasiter och luftvägsinfektioner sprids snabbt. Vissa djur delar den lilla mat deras ägare har. Katterna i Gaza äter vad de kan hitta, även gräs, för att stilla hungern. Hästar och åsnor kan lämnas av sina ägare vid soptippar för att leta efter bortkastad och rutten mat, när det inte finns något foder till dem.

Eftersom vattenreningen inte fungerar är vattnet salt och det leder till magproblem hos djuren. Som tur är kan vi ta hand om djurens sår, ge mediciner mot magproblem och behandla infektioner. Det största problemet är svält, som indirekt orsakar åsnornas och hästarnas sår, eftersom de blir magra. Deras ben sticker då ut och när de går skaver vagnarna de drar mot benen och skapar svåra sår. Såren blir lätt infekterade och vi behandlar dem med antibiotikasalva – men den långsiktiga lösningen är mat.

Allt stöd ger hopp

Som veterinär i ett krigsdrabbat område behandlar jag svårt skadade djur. Ibland kan jag inte rädda dem och måste låta dem somna in. Jag finner tröst i att de inte dog utan att någon brydde sig. De dog omgivna av djurvänner och är nu på en bättre plats än där jag är. Men varje gång jag förlorar en patient gör det ont. Det känns som om en del av min själ lämnar mig. Tusentals djur har redan dött på grund av svält och uttorkning. Jag kommer aldrig att glömma synen av alla djur som dör av hunger varje dag. Generellt kan djur överleva ganska länge utan mat – men inte utan vatten.

Varje dag vaknar jag ändå med hopp och tacksamhet för alla som stödjer vår organisation Animal Heroes. Tack vare dem kan vi fortsätta att hjälpa djur som annars inte skulle få någon hjälp. För mig personligen ger det stödet mig styrka att fortsätta, eftersom jag vet att jag inte är ensam. Även om det är väldigt svårt här nu, vet jag att det finns människor som bryr sig om oss och om djuren i Gaza.

Jag tror att det finns en anledning till att jag är här på jorden just nu: för att hjälpa djuren, för de behöver mig. Det är inte ett jobb – det är ett kall.