Lång väg för att få ut pälsdjuren ur burarna

När den förra djurskyddslagen kom gav den eko över hela världen. Djur skulle ses som individer med möjlighet att bete sig naturligt. Men för några djur blev lagen en nitlott. För djuren i pälsfarmerna blev det inte ens en tummetott.  

Jag har arbetat aktivt för pälsindustrins avveckling ända sedan dess. Redan i slutet på 1980-talet riktades hård kritik mot hur pälsdjuren hölls från ledande experter och från djurskyddsorganisationerna. Efter en anmälan kom JO med en intressant tillrättavisning av den ansvariga myndigheten tillsynsmyndigheten Lantbruksstyrelsen, som var det nuvarande Jordbruksverkets föregångare.

Det var när Lantbruksstyrelsen meddelade nya detaljregler för pälsindustrin som en privatperson lämnade in en JO-anmälan. Anmälaren ansåg att reglerna för rävhållningen uppenbart inte levde upp till djurskyddslagens krav. Och JO gav anmälaren rätt och konstaterade att Lantbruksstyrelsen helt missuppfattat sitt uppdrag.

Jag minns att advokaten som skrev JO-anmälan gjorde en mycket kritisk liknelse: Lantbruksstyrelsen förslag var lika oacceptabelt som om den myndighet som 1967 hade regeringens uppdrag att ansvara för omläggningen till högertrafik i Sverige på eget bevåg hade meddelat regler för fortsatt vänstertrafik.  

Stopp för rävar och chinchillor – men minkarna blev kvar 

Jordbruksverket fokuserade sedan på rävhållningen i mitten av 1990-talet och ansåg att regeringen borde skärpa djurskyddsförordningen med funktionskrav för rävarna – bland annat att de skulle få möjlighet att gräva. Det blev dödsstöten för rävhållningen, eftersom pälsnäringen inte ekonomiskt klarade av att uppfylla de här funktionskraven.  

Vid samma tid kom svidande kritik mot hur pälsdjuren hölls från Sveriges Veterinärmedicinska Sällskap, som presenterade var en uppföljning av en rapport från 1990. Sällskapet konstaterade att i princip ingenting hade förbättrats när det gällde kritiken i den tidigare rapporten. Det handlade bland annat om stora stereotypiproblem bland minkar, det vill säga upprepade rörelser utan mål eller funktion. Sådana beteenden ses inte hos vilda djur utan endast hos djur i fångenskap utan tillräcklig möjlighet att bete sig naturligt.

Regeringen gav därefter Jordbruksverket i uppdrag att utvärdera tillgängliga forskningsresultat beträffande minkar och föreslå förbättringar. Verket lämnade över sin rapport till regeringen 1999. Där stod att det finns många undersökningar som slår fast att minkarna visar en hög grad av stereotypier och onormala beteenden. Slutsatsen var att de traditionella bursystemen borde avvecklas och ersättas med nya system som tillgodosåg minkarnas behov av sim- och badvatten.  

Även EU-kommissionen lät göra en översyn av välfärden hos pälsdjuren. Uppdraget gick till den vetenskapliga kommittén för djurs hälsa och välfärd. Tanken var att EU-kommissionen skulle ta fram ett direktiv. Kommittén konstaterade att försök visat att minkar hade en stark vilja att få simma och att den vanliga minkburen inte tillgodosåg viktiga behov. Rapporten blev dock mycket kritiserad, främst av vissa forskare och av pälsnäringen. EU-kommissionen meddelade sedan att den inte längre avsåg att ta fram något direktiv eftersom andra djurskyddsfrågor, bland annat djurtransporterna, måste gå före.   

Nya föreskrifter om chinchillahållningen i Sverige medförde att den näringen försvann – men minkarna satt fortsatt kvar i sina burar.   

Minkarnas välfärd kompromissades bort

Vid millennieskiftet tillsatte den svenska regeringen en större pälsdjursnäringsutredning. Utredningen kom med sitt betänkande 2003 och även den upprepade kritiken att minkarna utförde en hög grad av stereotypier och onormala beteenden. Utredningen konstaterade även att varken näringen eller myndigheter gjort tillräckligt för att anpassa djurhållningen till djurskyddslagens krav.

Utredningen föreslog att näringen skulle få fram till 2010 på sig att förbättra hållningen av minkar. Om det inte hade skett fram till dess, skulle hela eller delar av näringen kunna förbjudas.  

Jag var en av experterna i utredningen och yttrade mig mot utredningens förslag. Jag ansåg att ett förbud skulle införas direkt. Jag såg ingen anledning till att en djurhållning som efter så många år fortfarande inte uppfyllde djurskyddslagens krav skulle få fortsätta.

Men minkarnas intressen kompromissades bort. Burhållningen fortsatte och när vi kom till 2010 hade inte mycket hänt. Jordbruksverket meddelade nya föreskrifter, men det var fortsatt vänstertrafik som gällde. När verket sedan fick regeringens uppdrag att utvärdera föreskrifterna avfärdades uppdraget med att det gått så kort tid att det egentligen inte var möjligt att göra någon sådan. Samtidigt kom nya rapporter om hög grad av stereotypier bland minkarna.  

Hoppfull utveckling i både Sverige och EU

Pälsindustrin hamnade i ett helt nytt läge på 2020-talet. Under covid 19-pandemin visade det sig att viruset spreds bland minkarna. Minkfarmerna utgjorde farliga reservoarer för viruset med risker för mutationer och förändringar av viruset, som då skulle kunna spridas till människor. Nu gick utvecklingen fort och flera länder i Europa vidtog krafttag mot minkhållningen genom att skynda på förbud eller avliva minkar.  

Under 2023 meddelade Sveriges landsbygdsminister Peter Kullgren att den regeringen beslutat att avsätta 180 miljoner för att stötta de företagare som frivilligt avvecklade sin minkuppfödning. Samtidigt meddelade landsbygdsministern att regeringen kommer att se över djurskyddslagen med syfte att se om lagen kan ändras så att pälsdjursuppfödning inte längre blir tillåtet över huvud taget. 

Landsbygdsministerns initiativ var oväntat. För första gången sedan den förra djurskyddslagen kom 1988 var det regeringen som tog initiativ för att förändra pälsnäringen. Läget nu är att de företag som bedriver minkuppfödning och vill ansöka om avvecklingsstöd har fram till den 30 juni i år på sig att lägga ner sin verksamhet. Det rör sig troligtvis om ett tjugotal minkfarmare som kan vara berättigade till stödet och enligt branschorganisationen Svensk Mink kommer alla minkuppfödare att anta erbjudandet. 

Regeringen har nu presenterat ett utredningsdirektiv för en översyn av ett eventuellt förbud mot pälsdjursfarmning och även på EU-nivå pågår en granskning av pälsdjurshållningen. EU-kommissionen har givit sitt expertorgan på djurvälfärdsfrågor EFSA i uppdrag att ta fram en rapport som kommer att presenteras under sommaren. 

World Animal Protection är pådrivande både i Sverige och på EU-nivå för att få bort pälsdjursuppfödningen. Personligen tror jag att vi nu bevittnar slutakten för pälsdjursuppfödningen både i Sverige och EU, i kölvattnet av starka folkliga protester, ett tydligt forskningsläge och pandemins förödande konsekvenser. I Sverige har det tagit på tok för lång tid – och jag är tacksam för att den sittande regeringen nu äntligen har lyssnat på oss.

▶ Är du djurvän?

Då hittar du många likasinnade i World Animal Protection, som är en global djurskyddsorganisation med rötter ända tillbaka till 1950-talet. Vi är verksamma över hela världen har kontor i 12 länder i Nord- och Sydamerika, Europa, Afrika, Asien och Oceanien.

Vårt arbete för att stoppa djurs lidande i Sverige och andra länder är särskilt fokuserat på två områden: att hjälpa djuren i livsmedelsindustrin och se till att vilda djur får leva i frihet i sina naturliga livsmiljöer. Vi arbetar både med att praktiskt hjälpa djur och opinionsbildning.

Med vår verksamhet för djuren bidrar vi också till att minska akuta globala problem, som klimathotet från djurindustrins stora utsläpp av växthusgaser, skogsskövling, och smittspridning mellan djur och människor.

Insatserna för djuren är beroende av frivilligt stöd och hade inte varit möjliga utan generösa gåvogivare. Det är alla vi djurvänner tillsammans som är World Animal Protection.

Om du inte redan är gåvogivare, är vi är mycket tacksamma om du vill vara med och skapa en djurvänligare värld:

Bli gåvogivare