En berättelse om två grisar – vilken av dem skulle du vilja vara?

En dräktig sugga vaknar och känner sig hungrig och öm i kroppen. Hon har legat på hårt betonggolv utan strö och det kliar på ryggen men där kan hon inte klia sig.

Hon befinner sig i en metallbur, så hon kan inte röra sig mer än några centimeter från sida till sida. Runt omkring henne finns rad efter rad efter rad av andra suggor i små burar.

Hon kämpar för att komma upp på den lilla ytan. Golvet är gjort av betongplattor så att hennes avföring ska rinna igenom. Det gör golvet renare men är obekvämt för klövarna.

Denna dräktiga sugga har tillbringar tre månader i denna bur och har fått smärtsamma sår från gallret och betongplattorna.

Stallet har inget dagsljus och kroppsvärmen från andra grisar gör luften tjock och unken. Ventilationen är inte tillräcklig för att göra luften frisk och det finns en frän lukt av ammoniak som gör det tungt att andas och ger lunginfektioner.

Hon har inte fått gå på flera månader och hennes muskler börjar försvagas och ge vika.

Hon får mat på samma tid varje dag och blir stressad av oljudet från maskinerna som fyller hennes matskål.

Ljudet av grisar som grymtar med stark förväntan fyller stallet med en gäll ton. Maten hon får är koncentrerad och inte tillräckligt för att mätta henne. Denna lilla måltid är allt hon har att sysselsätta sig med hela dagen.

Hon har ett starkt behov av att böka och leta efter mat men eftersom det inte finns något runt henne att utforska börjar hon tugga på gallret i ren frustration. Det enda hon kan göra är att ligga ner, stå upp eller tugga på metallstängerna.

Suggorna spenderar hela livet i en bur

I morgon finns inget bättre att ta sig för. Alla dagar ser likadana ut. Faktum är att nästan varje dag under resten av hennes liv kommer hon att vara fast i denna bur.

Fokus på utrymme och berikning

En annan sugga på en annan gård vaknar upp och ligger på en ströbädd, omgiven av andra suggor som sover nära henne. Hon reser på sig och går till andra sidan där vattenbehållarna finns.

Det finns andra grisar som också är vakna och de gnuggar trynena mot varande för att hälsa. Gården är öppen på sidorna vilket ger frisk luft, ventilation och solljus.

Hon har möjlighet att välja vem hon ska umgås med, var hon vill sitta och var hon vill vila.

När hon är hungrig tar hon sig till matstationen, som läser av en elektronisk bricka i hennes öra och släpper in henne.

Maskinen vet hennes vikt och storlek och diet och ger henne en portion mat varje dag, som hon kan återvända till senare.

Ute på gården kommer hennes tryne till användning och letar mat i det tjocka ströet. Hon äter några strån för att fylla ut måltiderna. Grismagar är anpassade för massor av kostfiber så det är bra för henne – det fyller upp magen och stoppar hungerkänslor.

Hennes vänner bökar runt de också, ibland kastar de upp strån i luften.

Sedan går hon och dricker igen och stannar till för att få ryggen kliad av de specialborstar som hängts upp på gården. Hon njuter av att få ryggen kliad på detta sätt och kan använda borstarna när som helst.

Sedan letar hon efter de suggor hon star närmast och lägger sig bredvid dem medan solen värmer hennes rygg.

Det är livet på en grisuppfödning med hög välfärd.

Den här suggan lever på en gård med tillgång till berikning, där hon kan böka runt och välja när hon vill vila

Det är en skärande kontrast mellan dessa två dräktiga suggor.

Friheten att äta när man vill, umgås med andra grisar klia sig och äta finns på ena stället. Hon har vänner att umgås med och misströstar inte när det är dags att grisa.

Till skillnad från den andra suggan som vaknar upp hungrig, med klåda, har ont och är frustrerad. Hon har varit fången i en liten bur ovanpå ett hårt cementgolv, har inte fått gå på flera månader och kommer troligen att få vara kvar i buren tills hon slaktas.

Skriv på för att få våra nyhetsbrev och få veta mer om vad du kan göra för att ge världens grisar bättre förhållanden i världen.

Ljudet av grisar som grymtar med stark förväntan fyller stallet med en gäll ton. Maten hon får är koncentrerad och inte tillräckligt för att mätta henne.