
Skogsbränder i Brasilien förstör jättemyrslokarnas livsmiljö
Nyheter
Jättemyrslokar får betala ett högt pris för djurindustrins framfart i Brasiliens skogar. De och andra vilda djur förlorar sina naturliga livsmiljöer och kan skadas eller dödas när skogen bränns ner och den kvävande brandröken sprider sig. Här kan du läsa om deras liv – och skriva på vår namnlista för att stoppa skogsskövlingen.
Jättemyrsloken lever i Central- och Sydamerika och arten är listad som sårbar för utrotning av International Union for Conservation of Nature (IUCN) på IUCN:s rödlista. Det beror inte minst på den svåra situationen i Brasilien, där djurindustrin bränner ner skog för att utöka sin verksamhet.
Många jättemyrslokar har dött och skadats i bränderna – inte minst när de flytt i panik och blivit påkörda av bilar – och mycket av deras naturliga livsmiljöer har förstörts. På den röjda marken kan sedan djurindustrin odla soja och spannmål för att utfodra miljarder djur som hålls i djurfabriker över hela världen. Myrslokarna kan då också skadas av de bekämpningsmedel som används för att odla grödorna.
Två meter långa insektsätare
Jättemyrsloken är i genomsnitt runt två meter lång från nos till svans. Deras speciella utseende – smala ansikten med snorkelliknande nosar, långa tungor, sylvassa klor och en lång buskig svans – är viktigt för att de ska kunna överleva.
De tandlösa myrslokarna kan suga i sig omkring 30 000 myror, termiter och andra insekter per dag. Med klorna gräver de hål i myrstackar så att de kan sticka in nosen och den mycket långa tungan. Tungan är klibbig av saliv och nästan 60 centimeter lång. Jättemyrsloken kan äta snabbt i boet när tungan snärtar till uppåt 150 gånger i minuten för att fånga in myror.
Förutom att den gör öppningar för sin tunga förstör den inte bon och äter inte upp alla insekter som finns där. Det beror på att den planerar att återvända för att äta mer en annan gång – och använda bona ungefär som vi använder ett skafferi. Den tjocka pälsen och hårda huden skyddar mot stick och bett från insekterna.
Ensamlevande och tysta
Jättemyrsloken kan bli runt 15 år gammal och är ett ensamlevande djur. Flera myrslokar kan visserligen röra sig i samma område, men de flesta verkar ignorera varandra utom när de är redo att para sig. Honorna är dräktiga i ungefär sex månader och föder vanligtvis en unge per födsel.
Direkt efter födseln klättrar ungen upp på mammas rygg och de pälsmarkeringar myrslokarna har redan som nyfödda hjälper till att kamouflera dem där. Ungen diar mamman tills den är ungefär sex månader och börjar gå när den är omkring tio månader. Jättemyrslokar klarar sig normalt själva från ungefär två års ålder och börjar i allmänhet föröka sig när de är 2–4 år gamla.
De är för det mesta mycket tysta djur. Det mesta av kommunikationen verkar ske mellan mammorna och deras ungar. De kommunicerar med fnysningar, sniffningar, klickljud och väsningar. Men om en jättemyrslok är hotad eller försvarar sig mot ett annat djur kan den också ”ryta till” ordentligt.
Mycket användbar svans
Den långa svansens ränder och buskighet är ett kamouflage som ska smälta ihop med naturen runtomkring och skydda myrslokarna från rovdjur. Om de blir angripna kan de dessutom stå upp på bakbenen och ha svansen som ett extra stöd, så att det blir lättare att använda frambenen med de vassa klorna för att slåss. De rovdjur som främst är ett hot mot dem är jaguarer och pumor, men jättemyrslokarnas storlek och vassa klor gör att de kan vara farliga fiender för rovdjuren.
Förutom att svansen används som skydd mot fiender har den också en mycket praktisk funktion där myrsloken bor. Jättemyrslokar bygger nämligen inte bon, utan sover vanligtvis i håligheter i marken eller områden med täta buskar och högt gräs. Svansen används då både som ett kamouflageskydd och ett täcke, när de sover hopkrupna med svansen lindad runt kroppen.
Men trots den långa svansen kan de röra sig fort. Gången hos en jättemyrslok är mycket karakteristisk. För att inte fastna med sina långa skarpa klor går de vanligen på knogarna som gorillor och schimpanser. Även om de med en här gångstilen kan verka långsamma kan de röra sig riktigt snabbt när de behöver det – uppåt 50 km i timmen.
Akuthjälp och ett nytt livsmedelssystem
World Animal Protection bidrar till att branddrabbade djur i Brasilien som jättemyrslokar får hjälp. Vi stödjer Oncafari och Instituto Tamandua med rehabiliteringen av djur som skadats. Förra året var vi bland annat med och såg till att flera jättemyrslokar kunde släppas ut i naturen igen efter att de hade fått den hjälp de behövde för att återhämta sig efter bränder.
Men det här är akuta krisåtgärder. För att komma åt roten till problemet med skogsbränderna och den destruktiva djurindustrin arbetar vi också för att skapa ett hållbarare livsmedelssystem, för en bättre framtid för djur, människor och hela planeten.
Djurindustrin orsakar i dag mycket lidande för många djur – både för dem som föds upp i djurfabrikerna och för vilda djur som jättemyrslokarna när deras livsmiljöer förstörs av hänsynslös skogsskövling. Djurindustrin är också ett allvarligt klimathot, med sina stora utsläpp av växthusgaser.
Skriv på vår namnlista till landsbygdsministern!
I Sverige driver World Animal Protection kampanjen ”Stoppa Fulköttet!” för att uppmärksamma de katastrofala problemen med köttindustrin. För att få svenska politiker att arbeta för en djurvänligare och klimartsmartare matproduktion har vi startat en namninsamling till landsbygdsminister Peter Kullgren. Nu gäller det att visa att vi är många som vill se en genomgripande förändring av hela det globala livsmedelssystemet.
Du är viktig! Ju fler vi är som kräver ett stopp för fulköttet, desto mer tryck kan vi sätta på politikerna att agera. Så skriv på namninsamlingen till Peter Kullgren redan i dag – och be gärna andra att göra det också.