Lidande som underhållning – Ett besök i djurparken Safari World i Thailand

Naturligtvis var jag förberedd på vad jag skulle se när jag passerade in genom Safari Worlds grindar. Men tre saker förvånade mig: De förvirrade ögonen hos barnen med tigerungar i sina knän, V-tecken från vuxna som villigt lät sig fotograferas med vilda djur och allt sexualiserande.

Under mina år har jag sett allt från slakt utan bedövning i västra Sahara till plågsamma djurförsök. Jag har nästan vant mig, utan att för den sakens skull acceptera det jag ser.                                                

Min hjärna slår direkt på knappen: ”Vad kan jag göra för att stoppa detta?”. När jag är på fotouppdrag är mitt fokus även på att få fram bilder som kan förmedla det som djuren utsätts för, så att fler kan bli medvetna och agera.                                                                               

Besöket i djurparken Safari World i Thailand var inget undantag. Jag hade läst på. Pratat med andra som varit där. Jag visste vad jag skulle prestera i form av bilder och filmer. Jag var tidigt på plats. Sörplade på en läsk i väntan på att parken skulle öppna. Såg lämmeltåget av turistbussar komma. 

V-tecken, skratt och elefantkrokar 
 

Jag började med en runda i parken bland djuren. Det jag såg var djur som kollapsat och djur som utförde stereotypier (beteendestörningar) i hög grad. Miljön för djuren var bedrövlig, som den ofta är i djurparker världen över. Besökarna petade med pinnar mot djuren och tog selfies med djuren i bakgrunden. Många gjorde V-tecken. Varför då? Handlade det om människans seger över djuren, eller vad? 

Sedan besökte jag en show med orangutanger. Allt handlade om att förlöjliga djuren och skapa situationer där man kunde skratta åt dem. Orangutanger kom in i kvinnokläder och när presentatören vände ryggen åt drog orangutangen upp kjolen så att underbyxorna sågs. Alla runt omkring mig skrattade. Det gjorde de också när en orangutang gjorde situps och när en annan cyklade in i en vägg. Skratten stegrade när två orangutanger boxades mot varandra och då en orangutang spelade trummor.  

Nästa show var med delfiner. Delfiner som balanserade bollar, blev pussade av utvalda besökare, hoppade högt, dansade breakdans på land, simmade runt med glasögon och kastade upp människor i luften.  

Under delfinshowen lät jag mina ögon vandra över publikhavet. Jag konstaterade snabbt att där fanns alla nationaliteter. Mina ögon fastnade dock på kvinnan med en Sverige-tröja och två barn. Jag tänkte att hon nog inte har nåtts av vår information. Kanske har hon i stället påverkats av svenska djurparker med delfinshower och närkontakt med vilda djur? Efter showen fick man mot extra betalning fotograferas med en hand på en delfin. Kön var lång.

Därefter gick jag vidare till elefantshowen. Det första jag reflexmässigt tittade efter är om de som uppträdde med elefanterna använde elefantkrokar. Även om de försökte gömma dem för publiken såg jag dem direkt. Jag såg hur de stötte mot elefanternas hud. Jag såg skräcken i elefanternas ögon.  

Elefanterna spelade fotboll, stod på två ben och gjorde alla möjliga onaturliga konster. Publiken applåderade och skrattade. Efter showens slut fick de besökare som ville, mot extra betalning, antingen rida på en elefant eller mata en elefant med morötter. Även här var köerna långa.

Den grymma sanningen besökarna inte får se 

 
På vägen ut från Safari World gick jag genom det område där man kunde bli fotograferad med djur. Det första jag såg var två små barn med en tigerunge i knät. Ungen fick mat ur en nappflaska. Föräldrarna tog bilder.  

Jag mötte barnens ögon. De såg förvirrade ut. Och självklart var de det. Barn i den åldern kan inte förstå det sammanhang som de var placerade i. Jag tittade bakom skynket där fotograferingen äger rum. Där fanns fler tigerungar i små burar. Innan jag gick därifrån hade ytterligare två av dem utnyttjats.

Det besökarna inte vet är hur man kan få tigrar att agera på det här sättet. Det vet jag. På en djurpark som jag besökte för några år sedan, som har tigershower, berättade man att tigerungarna togs tidigt från sina mammor och sedan hölls ensamma. Regelbundet ”tränades (sic!)”  ungarna genom att slå dem med en pinne om de lyfte sina tassar eller gjorde motstånd när man gjorde något med dem som de inte ville.  

Jag fick se det med egna ögon, en veterinärassistent tog med mig in i ett hus där jag fick se hur en tigerunge fick rapp mot sin bara mage och slag mot tassarna när den lyfte på dem. Så går det till när man isolerar tigerungar och förhindrar dem från att utveckla och träna naturliga beteenden. I showerna ska de se ut som tigrar men får inte bete sig som tigrar. Alla vilda djur i djurshower genomlider liknande behandling. Det är den grymma sanningen som besökarna inte får se.  

Det sista jag besökte var platsen där man mot en avgift fick fotograferas med en orangutang. Även här var kön lång. Orangutangen pussade på människor och på de av manligt kön tog orangutangen sin hand om könsorganet på dem när han fick kommandot ”bananas”. Alla skrattade, även de som fick en orangutanghand på sitt kön. Varför detta sexualiserande? 

Innan jag går därifrån tittar jag igenom de bilder och filmer jag tagit. Där finns allt som jag ska leverera. Jag skickar över dem till vår fotograf Tom Svensson, som får ta hand om redigeringen. Jag klarar inte av att se dem just nu.  

Frågan som upptar min tid är: Vad vi kan göra för att stoppa detta? 

Du behövs!

World Animal Protection arbetar för att stoppa djurs lidande både i Sverige och andra länder. Vi fokuserar särskilt på att hjälpa djuren i livsmedelsindustrins djurfabriker och se till att vilda djur får leva i frihet i sina naturliga livsmiljöer.  

Insatserna för djuren är beroende av frivilligt stöd och hade inte varit möjliga utan gåvogivare. Tillsammans är vi World Animal Protection. 

Var med och skapa en djurvänligare värld!

Ja, jag vill hjälpa djur

Vill du bli uppdaterad om vad vi gör för djuren?
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev