Mason Elephant Park på Bali – inget semesterparadis

De 26 elefanterna på Mason Elephant Park tvingas ha daglig närkontakt med människor. Redan vid entrén möts besökare av erbjudanden om att duscha, bada eller promenera tillsammans med en elefant. Upplevelser som marknadsförs som ”elefantvänliga” – men som i praktiken innebär att elefanterna kan utsättas för mycket stress av besökarna.

Personalen vid ingången visade mig skyltar som förklarade varför skötarna använder elefantkrokar för att få elefanterna att lyda och varför elefanterna står kedjade när de äter och på natten. ”Läs detta innan du går in, det är viktigt. Vi får många frågor, och det här är bara för elefanternas eget bästa.” Jag nickade, men kände igen formuleringarna från den vanliga marknadsföringen som ska göra systemet mer acceptabelt.

Påfrestande miljö

Det första jag såg när jag gick in i parken var två turister som tvättade en elefant och samtidigt poserade framför en kamera. Nästa aktivitet var två turister som klev ner i vatten som nådde dem upp till midjan, redo för ännu ett fototillfälle.

Sedan radades sex elefanter upp för att matas. De visade tydliga tecken på stress och onaturliga, stereotypa beteenden som tyder på att de inte mådde bra: de gungade fram och tillbaka, om och om igen.

Alla besökare fick en kupong för att få mata elefanterna med frukt och det skapade en konstant ström av människor nära djuren. En av elefanterna som stod och gungade stressat var parkens äldsta – 46 år gammal – med en tydligt insjunken rygg som kan vara resultatet av att den använts som riddjur för turister. Elefanters ryggar är nämligen känsliga och inte byggda för tung belastning.

Sträng tillrättavisning

Bara en låg barriär, inte mer än en meter hög, skilde besökare från elefanterna. Jag frågade om de inte kunde kliva över. Svaret kom snabbt: ”Jo, hur lätt som helst – särskilt om turisterna står för långt bort och lockar med frukt”. En av elefanterna lyfte plötsligt ena benet, som om den testade avgränsningen framför sig. Stämningen hos skötarna förändrades direkt. Rösterna blev skarpa och korta, och elefanten tillrättavisades hårt.

Efteråt försökte de lätta upp situationen genom att skratta och le mot turisterna.

En av skötarna visade sin vassa elefantkrok, som han hade stoppat i byxlinningen: Det är ett vasst redskap skötarna slår elefanterna med för att kontrollera dem. Hans tanke var helt uppenbart att jag skulle känna mig trygg, men jag kände i stället sorg över kroken som en brutal symbol för lydnad och ofrihet.

Avel

Jag såg att flera av elefanterna som matades av turister var dräktiga och skötarna berättade stolt att parken snart skulle få sex nya elefantungar. Jag visste att de här ungarna knappast skulle släppas ut i det vilda, trots att parken samtidigt beskrev sin verksamhet som ”bevarandearbete”. Hur går avel ihop med bevarande om djuren aldrig återförs till sin naturliga miljö utan tvingas roa turister mot betalning?

Längre in i parken lade jag märke till en hög plankvägg som var byggt så att det inte gick att se igenom den. Ovanför planket såg jag en del av ett djur sticka upp, vilket väckte min uppmärksamhet. Jag ställde mig på en bänk för att se bättre och såg då att det faktiskt rörde sig om en elefant. Jag kände igen rörelsemönstret – det var samma stereotypa beteende som jag sett hos andra elefanter i fångenskap. Jag förstod ganska snart att det var här aveln skedde.

Fastkedjad

Nyfiken gick jag vidare och kunde genom en buske titta in bakom planket. Där stod en ensam elefanthona fastkedjad med en mycket kort kedja, som gjorde att hon knappt kunde röra sig. Det här var alltså något som parken inte ville att besökare skulle se. Tidigare hade de sagt att kedjorna var till för elefanternas säkerhet, till exempel för att de inte skulle börja bråka vid matning. Men här stod en ensam elefant, med kraftigt begränsade möjligheter att röra sig.

Det jag såg i Mason Elephant Park är inte unikt. Det är en del av ett större system som återkommer i olika former på många turistdestinationer där vilda djur blir en del av upplevelseekonomin. Turism kan vara en kraft för djurvänlig förändring. Men bara om vi börjar se helheten bakom det som marknadsförs som upplevelser.

Skriv på för djurvänlig turism

Ju fler vi blir som säger nej till underhållning med vilda djur, desto mindre lönsamt blir det att utnyttja djur på det här sättet. Vilda djur ska få vara just vilda och inte hållas i fångenskap.

Genom att skriva under vårt djurvänliga löfte att säga nej till djurplågeri och ja till djurvänlig turism. Ditt ställningstagande är en viktig signal till turistindustrin att djurvänligt resande är viktigt.

Skriv på och gör skillnad för djuren!           
           

Jag skriver på för djurvänlig turism