Palmmård Kopi Luwak-anläggning

På Bali tvingas palmmårdar producera lyxkaffe

Nyheter

Kopi Luwak-kaffet är en lyxvara som produceras på ett mycket hänsynslöst sätt. Kaffebären äts av palmmårdar som hålls instängda i små burar. När bären passerat genom deras matsmältningssystem rostas kaffebönorna och säljs dyrt. Vår medarbetare Lina Dahl besökte en Kopi Luwak-anläggning på Bali. Här är hennes berättelse:

I naturen väljer palmmårdar själva vilka frukter de äter och de rör sig fritt över stora områden. Men när efterfrågan på Kopi Luwak ökade började många av dem att fångas in och hållas i burar för att producera kaffe åt turistindustrin.  

Många får en ensidig kost bestående nästan uteslutande av kaffebär och burarna gör det omöjligt för dem att leva ett naturligt liv. Det som cyniskt marknadsförs som ett naturligt kaffe är alltså tvärtom en produkt som gör palmmårdar till tvångsarbetare i en mycket onaturlig miljö. 

 

Försäljning av kaffe  men dolda djur  

När jag kom fram till Kopi Luwak-anläggningen på Bali möttes jag direkt av anställda som fångade upp besökare vid entrén. Alla fick en egen guide som följde med genom området och berättade om produkterna som stod i centrum för upplevelsen. Det första jag såg var en ensam palmmård som flämtade i värmen medan besökare stannade upp för att titta och fotografera. Det var min första kontakt med platsen  ett vilt djur i fångenskap som utnyttjas för en inkomstbringande kaffeproduktion. 

Därefter slussades jag vidare genom området. Jag fick prova olika sorters teer och drycker, tills det var dags för huvudattraktionen: att smaka på Kopi Luwak-kaffet. Min guide verkade mycket förvånad när jag tackade nej till att prova kaffet och teerna. Han försökte visa mig vidare till butiken där besökare kunde köpa med sig olika produkter hem. 

 

 

Men jag tackade återigen nej och frågade om jag kunde få se hur kaffet faktiskt producerades. Om jag kunde få se platsen där djuren hölls och hur processen såg ut bakom kulisserna. Svaret kom snabbt. Den stora produktionsfarmen bakom turistattraktionen fick besökare inte se. Jag behövde ingen längre förklaring för att förstå varför. Området där turisterna välkomnades var noggrant utformat. Här fanns information, provsmakningar och vackra förpackningar. Men den del där djuren faktiskt användes i produktionen förblev dold.

 

Anställda och djur fast i samma system   

När min guide märkte att jag inte var intresserad av att köpa något och egentligen bara ville lämna platsen, berättade han att han reste sex timmar för att ta sig till jobbet. Att arbetet var en möjlighet att försöka få mat på bordet och försörja sig. Det samtalet stannade kvar hos mig. För det är lätt att glömma människorna bakom de system där djur exploateras. Många gånger handlar det inte om människor som inte bryr sig om djur. Det handlar om människor som själva befinner sig i utsatta situationer, där begränsade möjligheter och fattigdom gör att de tar de arbeten som finns tillgängliga. 

Djurvälfärd och social rättvisa hänger ofta ihop. Om vi vill förändra hur djur behandlas behöver vi också förstå de ekonomiska strukturer som gör exploateringen möjlig. Att bara rikta kritik mot olika anläggningar riskerar att missa den större bilden. Min guide var en del av ett system han själv inte hade skapat. Precis som palmmården i buren också var en del av samma system. En turistindustri där vilda djur görs till en del av en upplevelse – och där både djur och människor kan hamna i beroenden som är svåra att ta sig ur. 

När jag lämnade platsen tänkte jag på hur lätt det är att köpa en produkt utan att se hela historien bakom den. En kopp kaffe kan se liten och oskyldig ut. Men ibland behöver vi fråga oss: vem har betalat priset för att den ska hamna i våra händer? För palmmården kan priset vara att hållas i fångenskap under resten av livet. För människorna som arbetar i industrin kan det vara svårt att hitta andra jobb för att försörja sig. Den bästa förändringen börjar därför inte med att döma dem som står längst ner i systemet. Den börjar med att förändra efterfrågan  så att vi rör oss mot mer djurvänlig turism. 

 

 

 

Skriv på för djurvänlig turism 

Som turister har vi större möjlighet att påverka än vi kanske tror. Om vi väljer bort attraktioner där vilda djur hålls i fångenskap eller används för närkontakt och fotografering skickar vi en signal om att djur inte ska vara rekvisita för vår underhållning. Den bästa upplevelsen av vilda djur är den där de får förbli just vilda. 

Genom att skriva under vårt djurvänliga löfte säger du nej till djurplågeri och ja till djurvänlig turism. Ditt ställningstagande är ett tydligt budskap till turistindustrin att djurvänligt resande är viktigt. 

Jag skriver på för djurvänlig turism