Farväl till björnen Max

Max var märkt av sitt hårda liv. I tio år levde han på kall betong nära slottet Peles, utan möjlighet att gå eller röra sig av egen fri vilja. Han var helt styrd av sin ägare, som utnyttjade honom för att tjäna pengar. Max befriades dock och fick leva 12 år på AMP:s reservat i Zarnesti. När han kom dit var han blind efter att ha fått starr på båda ögonen.

Jag såg Max under mitt besök i Zarnesti i maj i år och redan då såg han sjuk ut.  Jag är ändå så tacksam över att han under mer än hälften av sitt liv fick njuta av friheten och omsorgen på reservatet, säger Lise-Lott Alsenius, informationsansvarig på World Animal Protection Sverige.

Max fick allt svårare att röra sig. Han led av reumatism och hade problem med bakbenen. För bara ett par veckor sedan flyttades han till karantänen från huvudområdet, innerligt saknad av sina kompisar Monica och Epizon. Personalen oroade sig för att den annalkande vintern skulle vara alltför ansträngande för honom. Redan då fanns farhågor om att Max inte skulle överleva men personalen bad om ett mirakel. 

I karantänområdet fick Max ligga på en mjuk halmbädd. Han fick smärtstillande och stark inflammationshämmande medicin men tyvärr hjälpte den inte. Delar av hans kropp blev förlamade och han vägrade att äta och dricka. Till slut orkade hans hjärta inte längre utan slutade att slå.

Cristina Lapis som är chef för AMP och grundade reservatet säger:

Vi säger farväl till denna snälla och goda björn som hade kunnat leva längre om han inte tvingats till ett liv i kedjor av en hjärtlös man under så många år. Max fick sedan många år där han kunde rulla runt i gräset, lyssna på vinden och fågelsång, bada och äta så mycket han ville. Han är nu bland änglar, en stjärna i Stora Björnen. Det enda som tröstar oss är att han inte känner någon smärta, ingen kan göra honom illa och han kommer aldrig att plågas mer.

Han är nu bland änglar, en stjärna i Stora Björnen