Skrivelse om Reteti-modellen
5 november 2026
Djurvälfärd, kvinnors egenmakt och lokalt ledarskap måste bli en tydlig del av Sveriges internationella naturvårdsarbete
Sverige har länge varit en stark internationell röst för biologisk mångfald, hållbar utveckling och fattigdomsbekämpning. Samtidigt står världen inför en accelererande naturkris där arter försvinner i en alarmerande takt och konflikter mellan människor och vilda djur ökar i många delar av världen.
I detta läge behöver Sverige uppmärksamma och stödja naturvårdsmodeller som inte bara skyddar arter och ekosystem utan också stärker djurvälfärd, lokalt ledarskap och människors försörjning.
Ett av de mest framstående exemplen är Reteti Elephant Sanctuary i norra Kenya, världens första lelefantrehabiliteringscenter som ägs och drivs av lokalsamhället. Sedan starten 2016 har Reteti räddat över 150 föräldralösa elefanter och framgångsrikt återintroducerat minst 36 elefanter till det vilda, däribland en grupp om 13 elefanter som släpptes ut under 2024.
Bakom dessa siffror finns en modell som förtjänar betydligt större internationell uppmärksamhet.
Till skillnad från många traditionella naturvårdsprojekt ägs och drivs Reteti av lokalsamhället självt. Över 100 lokala medarbetare arbetar i verksamheten, och elefanterna rehabiliteras på den mark där de en dag ska återvända till friheten. Modellen bygger på att människor som lever närmast djuren också ska ha inflytande över hur naturvården bedrivs.
Kvinnors egenmakt som en del av naturvården
En särskilt inspirerande del av Retetis arbete är kopplingen mellan naturvård och kvinnors ekonomiska egenmakt.
När pandemin slog mot globala leveranskedjor utvecklade reservatet en modell där mjölk från getter som hålls av lokala kvinnor används för att föda upp föräldralösa elefantungar. Vad som började som en krislösning har utvecklats till ett av områdets viktigaste program för lokal utveckling.
I dag köper Reteti getmjölk från över 1 200 kvinnor, vilket ger familjer en stabil inkomstkälla, stärker kvinnors ekonomiska självständighet och bidrar till utbildning, sjukvård och försörjning. För många kvinnor har programmet inneburit möjlighet att öppna sitt första bankkonto och få en egen inkomst.
Reteti visar därmed att naturvård inte behöver ställas mot social utveckling eller jämställdhet. Tvärtom kan satsningar på djurvälfärd bli en motor för kvinnors egenmakt och lokal utveckling.
Djurvälfärd måste bli en del av naturvårdsagendan
Naturvårdsdebatten fokuserar ofta på populationer och arter. Men alltför sällan uppmärksammas de enskilda djurens välfärd.
Reteti bygger på principen att varje elefant är en individ värd omsorg, rehabilitering och en chans att återvända till ett liv i frihet. Elefantungarna får veterinärvård, social gemenskap med andra elefanter och gradvis träning inför ett liv i det vilda. Målet är inte livslång fångenskap utan återanpassning och frihet.
Denna kombination av hög djurvälfärd, biologisk mångfald och lokalt ägarskap borde vara en självklar inspiration för framtidens naturvårdsarbete.
Vi uppmanar därför regeringen, Miljö- och jordbruksutskottet samt Sida att:
- Integrera djurvälfärd som en tydlig komponent i svenska satsningar på biologisk mångfald och naturvård.
- Prioritera stöd till lokalt ledda naturvårdsinitiativ där lokalsamhällen och ursprungsfolk har verkligt inflytande över naturresurser och naturvård.
- Öka stödet till naturvårdsprogram som samtidigt stärker kvinnors ekonomiska egenmakt och försörjningsmöjligheter.
- Utveckla indikatorer för att mäta naturvårdens sociala effekter, inklusive effekter på kvinnor, lokala samhällen och djurvälfärd.
- Lyfta fram modeller som Reteti inom Sveriges arbete i EU, FN och internationella utvecklingssamarbeten.
Ett svenskt ledarskap för framtiden
Med över 150 elefantungar har räddats, 36 elefanter har kunnat återvända till friheten, över 1 200 kvinnor har fått nya försörjningsmöjligheter och ett helt lokalsamhälle har fått en central roll i naturvårdsarbetet visar Reteti att en annan väg är möjlig.
Sverige har länge varit en förespråkare för både hållbar utveckling och djurskydd. Nu finns en möjlighet att också bli en internationell ledare för ett synsätt där djurvälfärd, biologisk mångfald, kvinnors rättigheter och lokalt ledarskap ses som delar av samma lösning.
Vi hoppas därför att regeringen, Miljö- och jordbruksutskottet och Sida tar initiativ till att göra dessa perspektiv till en tydligare del av Sveriges internationella arbete.
Med vänlig hälsning
Roger Pettersson
Generalsekreterare
World Animal Protection Sverige