Fortfarande över 100 dansbjörnar i Pakistan

19 september 2018

I mer än 20 år har vi arbetat för att skydda björnar som utnyttjas brutalt för underhållning. Vi har satt stopp för traditionen med dansbjörnar i Indien, Turkiet och Grekland – men i Pakistan tvingas björnarna fortsätta dansa

Varje vår och sommar kommer jägare till Khyber Pakhtunkhwa och norra Pakistan för att skaffa björnungar. De säljs sedan till mellanhänder som tar dem till handlare i Peshawar, Gilgit, Lahore och Karachi. Såvitt vi vet förekommer björnhets endast i Punjab-provinsen.

Hundratals björnungar rövas från det vilda. De vuxna björnarna dödas ofta för att komma åt ungarna och vissa björnar är utrotningshotade.

Nu beräknas det finnas 116 dansbjörnar i landet.

Ett liv i lidande

Björnungens liv i fångenskap börjar med att tänderna slipas ner utan bedövning och ofta dras klorna bort. Därefter blir björnens känsliga nos genomborrad med en rödglödgad het järnstång, så att man kan dra igenom en nosring och fästa ett rep.

Björnarna transporteras från by till by för att uppträda. De ställer sig upp på bakbenen och ”dansar” för att komma undan smärtan när ägarna drar i repet i deras nos.

Björnarna ägs vanligen av socialt utsatta människor och är ofta enda inkomstkällan. När vi befriar björnar ser vi även till att björnägaren får en annan möjlighet att försörja sig och sin familj. Han får också skriva på ett avtal om att aldrig skaffa en ny björn.

Sedan får de räddade björnarna ett gott liv i det björnreservat som vi finansierar i Balkasar. Här kan de leva i trygghet i naturlig miljö.

En matglad björn i reservatet

Besjälad grundare

Fakhar Abbas, grundaren av reservatet, har arbetat för vår pakistanska partnerorganisation Bioresource Research Centre (BRC) i omkring 20 år. Han var djurvän redan som liten.

”När jag var barn tog de vuxna i familjen med mig på jakt under helgen. Men jag fick inte fortsätta följa med när jag började gömma djur och fåglar som de sköt, för att jag ville sköta om dem så de blev friska igen.” 

Därför blev det också en våldsam upplevelse när han för första gången var med på björnhets: ”Jag gick i tredje eller fjärde klass och var med på en vårfest. Det var så förfärligt att se den blodiga kampen att jag fick feber och var hemma från skolan i flera dagar.” 

Fakhar Abbas med en femårig hanbjörn som var i mycket dåligt skick när han kom till reservatet förra året

Genom åren har han tvingats bevittna många hemska övergrepp mot björnarna men lyckligtvis finns det också många positiva upplevelser i Fakhars arbete.

”Det är otroligt upplyftande att se björnarna trivas i reservatet och leva ett gott liv utan rädsla och smärta – ett äkta björnliv. Det finns en bestämd plats i reservatet där jag gärna sitter och tittar på björnarna som leker och tumlar runt. När jag sitter där känner jag att jag befinner mig mitt i den fria naturen. Det ger mig ny kraft att se hur glada björnarna är.”

Vill du vara med och stödja vårt reservat så att fler björnar kan få ett nytt liv i trygghet?

Ge en gåva idag