“Snälla, rädda mig” – ögonvittnesskildring från Constanța

14 september 2016

Julie Lindblad Thygesen från vårt danska kontor åkte tiIl Rumänien för att överlämna drygt 68 000 namnunderskrifter för att rädda tusentals av stadens hundar från avlivning. Här berättar hon om sin första dag i landet.

”Om du älskar hundar är Rumänien en svår plats att besöka. Alla dessa hemlösa hundar du möter – bara du går på gatan eller kör till kontoret – krossar ens hjärta. Många haltar och de flesta får kämpa för sin överlevnad. De vet inte om de får mat den dagen, eller ens får uppleva morgondagen.

Ärren på deras magra kroppar avslöjar ett liv utan kärlek, utan näring, utan omsorg från ägare som i stället kastar ut dem på gatan som önskade sopor. De flesta valpar som föds på gatan överlever inte. Därför är de flesta hemlösa hundar faktiskt hundar som en gång har haft en ägare men övergivits.

Det är dessa hundar som vi försöker rädda genom att överlämna underskrifterna från djurvänner runt om i världen. Med dem som påtryckning ber vi borgmästaren i Constanța att stoppa stadens policy om att fånga och avliva hundarna och i stället införa human hundhantering.

Namninsamlingen och vårt kommande möte på borgmästarens kontor har väckt stor uppmärksamhet. Det är en skön känsla att vi tillsammans med er kan ge de bortglömda hemlösa hundarna en röst och belysa detta problem med hjälp av rumänsk media.

För rädd för att äta

Det är en hektisk dag på vår samarbetsorganisation Save the dogs kontor i Cernavodă. Vi förbereder oss inför mötet på borgmästarens kontor och funderar på vilken strategi som fungerar bäst och vilka konkreta åtgärder vi vill se så snart som möjligt. Under mötet ringer media konstant. Under lunchen går vi ut och hinner bara ta några steg innan vi ser en liten svart hemlös hund. Han är vänlig men mycket rädd för människor. Trots att han är hungrig är han för rädd för att äta hundmaten som vi försöker ge honom. Det är tydligt att han har dåliga erfarenheter av människor och springer iväg med magen fortfarande tom. 

Den enögda hunden

Vi kör till Save the dogs fina hundhem Footprints of Joy, som vi är med och finansierar, och ser över 400 hundar som räddats från gatan och nu hoppas på nya hem. Vi går till receptionen dit hundar som precis har räddats förs. Vi går från bur till bur och varje hund vi ser försöker få lite uppmärksamhet och värme från oss med ögon som säger: “Snälla, välj mig. Snälla, rädda mig”.

Alla hundar är så fina, uppför sig väl och är vänliga men har haft otur och blivit övergivna. Hundar är kanske människans bästa vän men här är det tydligt att människan inte är hundens bästa vän.

I karantänområdet möter vi en misshandlad vit hund som precis kommit in. Han har förlorat ett öga och med det enda öga han har kvar ser han på oss med så mycket sorg att det tynger våra hjärtan. Intill honom finns tre valpar som fortfarande har den rastlösa energin som unga hundar har och förhoppningen om en bättre tillvaro. 

Vi ser resten av hundhemmet där det finns en oändlig massa hundar och går till lekområdet. Där uppmuntras man att leka med och klappa två hundar som ska lära sig att alla människor inte är elaka och förbereda dem för adoption. Att få blöta pussar från en liten hemlös hund kallad Annie, som tycker att hundgodiset vi tagit med är världens finaste skatt, är ett bra sätt att avsluta besöket. Hennes lilla viftande svans är trösterik och trots att så många hundar lider i Rumänien finns det hopp om en bättre morgondag med hjälp av våra supportrar, djurskyddsorganisationer, rumänska myndigheter och slutligen det rumänska folket. 

När solen går ner känner vi oss redo för att slåss för hundarna på borgmästarens kontor. Vi ska inte svika dem.”

"Hundar är kanske människans bästa vän men här är det tydligt att människan inte är hundens bästa vän."