Stopp efter över 50 år
De första delfinerna kom till Kolmården i slutet på 1960-talet. Djurparken kom till för att skapa arbetstillfällen och bli ett resmål för semestrande svenskar. Sedan dess har delfinariets vara eller inte vara debatterats i decennier.
Att delfinariet ska avvecklas innebär slutet för Sveriges första och förhoppningsvisa sista delfinarium och det ser vi naturligtvis positivt på. Samtidigt finns en risk att problemen med delfinarier bara flyttar till andra länder. Antalet delfinarier kommer med största sannolikhet att fortsätta minska i Europa, men kanske i stället öka i andra delar av världen.
World Animal Protection arbetar för att stänga alla delfinarier i hela världen. Helst vill vi se en lagstiftning som förbjuder att marina däggdjur, som delfiner och späckhuggare, hålls i fångenskap. Sådan lagstiftning har redan fått gehör i flera länder, som Kanada och Frankrike.
Onaturlig miljö för delfiner
Delfiner är en av de arter som vi anser inte kan få en tillräcklig hög djurvälfärd i fångenskap, och därför helst inte ska finnas någon annanstans än i det vilda. I undantagsfall kan de behöva hållas i djurvänliga reservat, om de bedöms ha svårt att klara ett liv helt i frihet.
Delfinernas naturliga livsmiljö är världshaven, där de kan röra sig fritt över enorma områden och leva i naturliga flockar. Delfiner är sociala djur och gruppsammanhållningen är mycket viktig för deras liv och välbefinnande. I djurparker tvingas de däremot ihop med okända delfiner på en liten yta. Delfinernas känsliga hud skadas lätt av kloret i bassängerna och den onaturliga miljön kan lätt ge dem magsår av stress.
En delfin utvecklar tidigt ett speciellt ljud, ett namn, som de andra delfinerna i gruppen känner igen. Namnet känns även igen av delfinerna i andra närlevande delfingrupper. En delfin har även bra minne. Kanske minns de vildfångade delfinerna som har tvingats leva i Kolmårdens bassäng, eller i andra delfinarier världen över, livet i det vilda med sin mamma och sina syskon?
Läs vår rapport "Behind the smile"