Verklighetens Baloo – långt från Djungelbokens värld

Minns du Baloo i den tecknade Disney-filmen Djungelboken? Björnen som sjöng om det goda livet och dansade genom djungeln? I filmen symboliserar Baloo frihet, glädje och ett liv i harmoni med naturen – det är en berättelse om en björn som får vara just det han är, på sina egna villkor.

I Rumänien finns en annan Baloo. En verklig björn med samma namn, men som i över 25 år levt i fångenskap. Instängd i en smutsig inhägnad, långt från ett naturligt björnliv. Situationen för verklighetens Baloo är tyvärr raka motsatsen till hur den frihetsälskande Baloo njuter av livet i Disneys djungeläventyr.

Tragisk turistattraktion i 25 år

När jag stiger ut ur bilen i den populära rumänska turistorten Straja känner jag direkt igen Baloos inhägnad av grönt galler utifrån bilder jag sett. Jag går närmare. Utanför inhägnaden ligger tomma kakförpackningar, klibbigt godispapper och ett honungslock slängda – uppenbarligen resterna från sådant besökarna matat Baloo med.

Baloo som går fram och tillbaka i åttor. Hans repetitiva rörelsemönster syns också i de nötta spåren i marken. Samma väg, om och om igen. Det är ett typiskt beteende hos vilda djur i fångenskap, som tyder på att de inte mår bra. Beteendestörningen är så vanlig att det finns ett namn på den: Zoochosis, djurparkssjuka. Han stannar upp en stund när han ser mig. Sedan kommer han fram till gallret och sträcker ut tungan, som för att visa att han vill ha något – kanske godis, kanske bara kontakt. Det märks att Baloo är van vid människor.

Här hålls han som en sorts lokal maskot, en tragisk sevärdhet som lockar besökare. Baloo frustar högt och ljudet av hans tunga steg blandas med slasket från leran under honom. Baloo hittades ensam i skogen som unge för 25 år sedan. Fem år efter att han hittades, blev det förbjudet att hålla björnar i privat fångenskap. Rumänska regeringen har också för flera år sedan förbjudit ägaren att ha kvar Baloo – men här är han ändå.

Jag känner en märklig blandning av känslor – glädje över att få möta honom och samtidigt sorg för att han inte får något av det han förtjänar: rörelsefrihet, omvårdnad och trygghet.

Veterinärhjälp och polisanmälan

Vi har fått rapporter om hur människor har petat på honom med pinnar genom gallret, matat honom med godis – och till och med alkohol. Men vi har också fått rapporter om hans hälsotillstånd. Om undernäring. Om misstänkt diabetes. Och om en kropp som sakta brutits ner under åratal av felaktig mat, brist på vård – och ett liv i fångenskap. Jag undrar vad han sett genom gallret under sina 25 år här. Hur många händer, hur många pinnar och hur många förpackningar av sötsaker.

När det är dags att lämna vänder jag mig om en sista gång och tittar på Baloo –som nu sitter i hörnet med pressad nos mot gallret – och säger ”vi kommer fortsätta kämpa för dig Baloo, jag lovar”. Jag förstår att han inte förstår mina ord – men jag vill ändå säga det innan jag sätter mig i bilen.

Motorn startar och vi börjar köra därifrån. Jag kastar en sista blick över axeln. Baloo är tillbaka i sin runda, med samma repetitiva rörelse, samma upptrampade spår. Tankarna snurrar. Vi älskar Baloo i Disney-klassikern – så varför tillåter vi då att Baloo här bakom mig berövas ett naturligt björnliv innanför ett stängsel som så brutalt definierar hans lilla värld? Det är hög tid att vi skriver ett nytt manus för verkligheten. För Baloo – och för alla djur som fortfarande väntar på frihet.

Processen tar tid, men just nu pågår viktiga insatser för att Baloo ska få ett nytt djurvänligt liv. Vi har gjort en polisanmälan och kräver att han undersöks av en veterinär för att säkerställa hans hälsa och välmående. Jag hoppas att han snart får komma till det rumänska björnreservatet Libearty, som World Animal Protection stödjer. Där han äntligen kan leva ett naturligt björnliv igen efter så många år i fångenskap – och samtidigt få den vård och omsorg han behöver.