Bort med burarna

Vad gör vi med våra lantbruksdjur?

Ett barn inser att detta är grymt: Det handlar om kännande varelser som kan uppleva smärta och glädje. Djur i bur utsätts ofta för stort lidande eftersom deras rörelsefrihet begränsas och de hindras från att bete sig naturligt.

Hundratals miljoner lantbruksdjur inom EU lever sina liv under dessa förhållanden

Suggor fixeras, kaniner och vaktlar hålls hela livet i karga burar, små kalvar stängs in i boxar, många hönor sitter fortfarande i bur och ankor och gäss fixeras för att tvångsmatas vid tillverkning av gåslever.

Närmare 1.5 miljoner människor runt om i EU skrev på namninsamlingen för att stoppa burar för lantbruksdjur. Tack alla ni som skrev på och delade namninsamlingen!

Namninsamlingen, som är ett så kallat medborgarinitiativ, innebär att Europaparlamentet måste ta upp kravet på att förbjuda burar och EU-kommissionen presentera ett svar inom ett halvår.

Om nätverket "End the Cage Age"

Under 2018 lanserade vi namninsamlingen tillsammans med runt 170 andra djurskyddsorganisationer som en del av ett medborgarinitativ med målet att nå åtminstone en miljon underskrifter för att få frågan belyst i Europaparlamentet.

Jacqui Mills, som är globalt kampanjansvarig för lantbruksdjur på World Animal Protection säger: 

“Tack vare våra supportrar har 115 nyligen invalda ledamöter i Europaparlamentet förbundit sig att stödja ökat skydd för lantbruksdjur. Vi vill se verklig handling för djur i bur och mot plågsamma ingrepp som kastrering och svansklippning och annan grym behandling i den industriella uppfödningen.”

Få uppdateringar om vårt arbete

Indicates required field

Vi hanterar och skyddar dina personuppgifter enligt dataskyddsförordningen (GDPR). Läs mer i integritetspolicyn

Grisar i bur är grovt djurplågeri

På många håll i världen, även i EU, hålls suggor i burar, så kallad fixering. Det är smala metallinhägnader där suggan hölls instängd upp till fem veckor i början av graviditeten. Den hindrar suggan från att umgås med sina kultingar förutom att dia dem. Efter att kultingarna är avvanda alltför tidigt insemineras suggan igen och sätts återigen i bur. Hon får kultingar två gånger om året.

Buren gör att suggan inte kan få utlopp för sitt naturliga beteende. Ofta får hon sår och tryckskador och golvet är hårt, ofta betong utan strö. Hon kan inte gå omkring eller ens vända sig om. När hon ska föda får hon inte bygga bo, vilket är viktigt för henne.  Det gör att födseln kan ta längre tid och ökar risken för komplikationer.

Efter 2013 är det förbjudet att hålla grisar i burar under hela graviditeten, vilket var tillåtet innan dess. Nu måste de hållas i grupp fram till en vecka innan de ska föda. 

När experter frän CiWF besökte grisgårdar till exempel i Polen upptäckte de att 90 procent av suggorna stod med huvudet mot väggen och ryggen ut mot gången. De skrämdes lätt av oväntade ljud och människorna som gick runt dem och led av att inte kunna skydda sina kultingar. De som skulle föda fick kämpa för att hitta bekväma ställningar men lyckades inte. De tvingades föda utan att kunna sträcka på sig, vända på sig och stod på ett hårt underlag.  Kultingarna som inte hade något att göra tuggade ibland på suggans svans och hon kunde inte stoppa det. Suggorna som inte fick födosöka tomtuggade eller bet på gallret.

Miljontals grisar i bur

Det finns redan 3,5 miljoner suggor i EU som hålls utan bur och av dem får 1,5 miljoner även berikning, alltså något som kan sysselsätta dem och ger utlopp för naturligt beteende

Grisar hålls mest i burar i Tyskland och Frankrike (99%), och Spanien och Nederländerna (98 %). Fixering förbjöds i Sverige 1988, i Storbritannien 1999 och i Norge år 2000. Nederländerna tillåter fixering i upp till fyra dagar,  Danmark tre dagar, Österrike 10 dagar. Det är dock svårt att övervaka att reglerna följs.

En sugga är i genomsnitt 40 cm bred och 171 cm lång. Burarna är 60 cm breda och längden 200–240 cm. Det finns olika nivåer på hållningen av suggor. 

Nytt Europa för djuren

Nytt Europa för djuren