Grisar i världen

De urusla villkoren för grisarna leder till att de utvecklar beteendestörningar och får hälsoproblem, vilket bidrar till att mycket antibiotika används.

Tre av fyra suggor tvingas leva merparten av sina liv i burar, många av dem är inte större än ett kylskåp. Ofta fixeras suggorna så att de inte ens kan röra sig.

De används som maskiner. När suggan har fött sina kultingar får de bara stanna kvar hos henne några få veckor. Kultingar stympas grymt utan bedövning. Deras svansar klipps bort, tänderna klipps och hangrisarna kastreras utan bedövning.

Under tiden grisarna växer sig stora hålls de ofta trångt och mörkt, ibland liggandes i sin egen avföring (grisar är naturligt renliga av sig). De hemska villkor som de tvingas leva under leder till att de utvecklar beteendestörningar, de kan börja bita på varandras svansar, bita på gallret på burarna och de är väldigt stressade. Under dessa villkor drabbas de av sjukdomar och infektioner.

Den intensiva industriella djurhållningen leder till att djur blir sjuka. I många länder ger man därför grisarna antibiotika rutinmässigt. Detta innebär ökad risk för antibiotikaresistens. Redan nu dör cirka 700 000 människor varje år av bakteriella infektioner som inte kunnat behandlas med antibiotika, på grund av resistens.

Grisar i bur

På många håll i världen, även i EU, hålls suggor i burar. Denna så kallade fixering innebär att suggan hålls instängd i en smal metallinhägnad – upp till fem veckor. Fixeringen hindrar suggan från att umgås med sina kultingar, förutom att dia dem. Efter att kultingarna är avvanda, oftast alltför tidigt, insemineras suggan igen och sätts återigen i bur. Hon får kultingar två gånger om året.

Buren gör att suggan inte kan få utlopp för sitt naturliga beteende. En sugga är i genomsnitt 40 cm bred och 171 cm lång, burarna är 60 cm breda och 200–240 cm långa. Ofta får hon sår och tryckskador och golvet är hårt, ofta av betong och utan strö. Hon kan inte gå omkring eller ens vända sig om. När hon ska föda får hon inte bygga bo, vilket är viktigt för henne. Det gör att födseln kan ta längre tid och ökar risken för komplikationer.

Sedan 2013 är det förbjudet att hålla suggor i bur under hela graviditeten, vilket var tillåtet innan dess. Nu måste de hållas i grupp fram till en vecka innan de ska föda.

Experter från organisationen Compassion in World Farming fick när de besökte grisgårdar i Polen bevittna fixerade suggor som kämpade för att hitta en bekväm ställning att föda i, men inte lyckades. Suggorna tvingades föda utan att kunna sträcka eller vända på sig, och stod på ett hårt underlag. Kultingarna tuggade ibland på suggans svans och hon kunde inte stoppa det. Suggorna som inte fick födosöka tomtuggade eller bet på gallret.

I Tyskland och Frankrike hålls 99 % av alla grisar i bur, i Spanien och Nederländerna är siffran 98 %. I Sverige förbjöds fixering 1988, i Storbritannien 1999 och i Norge år 2000. Danmark tillåter fixering i upp till tre dagar, Nederländerna fyra, Österrike 10 dagar. Det är dock svårt att övervaka att reglerna följs.

Grisar inom EU

EU har minimibestämmelser (direktiv) för hur grisar ska hållas. Alla medlemsländer är skyldiga att leva upp till dessa. Bestämmelserna säger bland annat att dräktiga grisar ska hållas lösgående i grupp och att rutinmässig svansklippning inte ska förekomma. Tyvärr är det idag många medlemsländer som inte lever upp till reglerna. I flera länder klipps till exempel grisarnas svansar rutinmässigt.

Inom EU finns det även en deklaration (överenskommelse mellan olika aktörer) med riktlinjer om att kastrering av griskultingar utan bedövning ska avvecklas.

Grisar i Sverige

I Sverige har vi en djurskyddslag som innebär att suggor inte får fixeras. Grisar ska ha tillgång till halm och det är inte tillåtet att klippa svansarna. I Sverige är det inte heller tillåtet att klippa ner griskultingars tänder, eller kastrera dem utan bedövning.

Det här gör World Animal Protection

Vi arbetar för att förbättra grisarnas liv. Vi vill att alla grisar ska få röra sig fritt och få leva tillsammans med andra grisar som de sociala djur de är. Burarna måste bort och fixeringen upphöra.

De ska ha halm att sysselsätta sig med och givetvis få ha kvar sin knorr på svansen. Suggor måste ha möjlighet att utföra de beteenden som är naturliga för dem i samband med att de ska föda, till exempel att bygga bo.

Redan nu jobbar vi i flera länder i världen, till exempel Kina, Thailand och Brasilien, och hjälper dem att utveckla sin djurhållning så att grisarna där ska kunna bete sig naturligt. Vårt arbete leder till att miljontals grisar får bättre liv.

Vi påverkar livsmedelskedjor så att de ställer krav på de produkter som de handlar in, så att grisarnas välfärd gynnas. Vi informerar konsumenter så att de lättare ska kunna göra medvetna val. Vi kräver lagstiftning av politiker som säkerställer att grisarna ska få leva goda liv.