Pälsindustrin i EU
Miljontals pälsdjur föds upp, dödas och flås varje år för att människor vill tjäna pengar på deras päls. Pälsfarmer är onaturliga och grymma miljöer där djuren lever ytterst begränsade liv, rad efter rad i små stimulansfattiga burar. World Animal Protection anser att det här är en helt oacceptabel behandling av djur och vi arbetar för att pälsindustrin ska avvecklas.
Miljontals pälsdjur föds upp, dödas och flås varje år för att människor vill tjäna pengar på deras päls. Pälsfarmer är onaturliga och grymma miljöer där djuren lever ytterst begränsade liv, rad efter rad i små stimulansfattiga burar. World Animal Protection anser att det här är en helt oacceptabel behandling av djur och vi arbetar för att pälsindustrin ska avvecklas.
Miljontals pälsdjur
I EU producerades 2020 omkring 16 miljoner minkskinn, 1,2 miljoner rävskinn och 138 000 skinn från mårdhundar. De flesta av de omkring 750 minkfarmerna finns i Finland, Polen, Litauen och Grekland. I Sverige finns runt 25 minkfarmer.
En pälsfarm är en väldigt onaturlig miljö, där djuren utsätts för mycket lidande. Kontrasten mot hur pälsdjuren lever i frihet är enorm.
Rödrävar lever huvudsakligen i par eller i familjegrupper på upp till tio vuxna och valpar och gräver hålor med många tunnlar. Deras arktiska släktingar kan i naturen vandra flera mil. Men på pälsfarmer döms båda arterna till isolering i trådnätsburar med en yta på omkring en kvadratmeter.
Minkar hålls i ännu mindre burar, medan de i naturen gärna klättrar och hoppar mellan träd och dagligen kan röra sig över en yta på tre kvadratkilometer. Dessutom tycker de om att simma och kan dyka sex meter under vattenytan.
Att minkar och rävar inte får utlopp för sina naturliga beteenden i fångenskap kan leda till sjukliga beteenden som visar att de mår dåligt. Det kan handla om stereotypa beteenden, som att röra sig i cirklar, svansbitning och att de tuggar på sina pälsar.
Andra tecken på att de mår dåligt i fångenskap är självskadebeteenden, infekterade sår, saknade kroppsdelar, kannibalism, hög dödlighet bland nyfödda ungar och att det är svårt att få djuren att föröka sig.
En bransch på tillbakagång
Tendensen i EU är glädjande nog gynnsam för ett förbud: under de senaste åren har den europeiska pälsindustrin förlorat allt mer mark. Tillbakagången beror inte minst på ändrade attityder till pälsprodukter. Päls betraktas nu i stor utsträckning som något som inte hör hemma i ett modernt, djurvänligt samhälle – både av konsumenter och beslutsfattare. Hundratals kläd- och modemärken har blivit pälsfria på grund av djuretiska krav från sina kunder.
I EU har redan nästan hälften av medlemsländerna, 13 av 27, tagit beslut om att förbjuda pälsfarmning: Belgien, Estland, Frankrike, Irland, Italien, Kroatien, Litauen, Luxemburg, Nederländerna, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Österrike. Striktare regler har också lett till att inga pälsfarmer finns kvar i Tyskland. Ytterligare fyra länder överväger att införa förbud: Bulgarien, Lettland, Polen och Spanien.
EU-kommissionen håller just nu på att se över EU:s djurvälfärdslagstiftning. I samband med den översynen har 12 EU-länder uppmanat kommissionen att undersöka möjligheterna för ett permanent förbud mot pälsfarmning i EU och att presentera ett lagförslag om hur förbudet konkret skulle kunna genomföras.
Covid-19-pandemin medförde också en ekonomisk kris för pälsindustrin. Under smittspridningen har produktionen av skinn minskat betydligt. I Danmark och Nederländerna, tidigare storproducenter av minkskinn, har minkuppfödningen nästan helt försvunnit.
