Världens grisar betalar ett oacceptabelt pris för fläskkött

”Jag arbetade under en tid med några suggor och deras smågrisar i en frigående miljö, där jag vanligtvis hade svarta stövlar. En dag ville jag prova något nytt och bytte i stället till färgglada stövlar. När jag kom till grisarna med mina nya stövlar blev jag plötsligt väldigt populär. Alla smågrisarna sprang fram till mig för att titta på mina nya, ljusa stövlar och nafsa på dem. Deras entusiasm och glädje fick mig att skratta högt!”

”De älskar att utforska sin miljö, hitta intressanta saker att göra och titta på och dela erfarenheterna med andra grisar de är tillsammans med. Den här nyfikenheten, behovet av att utforska, böka och umgås är något som finns kvar hos dem hela livet. Det var det som gjorde smågrisarna så intresserade av mina stövlar.”

Hon förklarar att forskare också har upptäckt att grisar är mycket lekfulla och uttrycksfulla djur:

”När de får tillfälle utomhus, eller till och med i rymliga inomhusmiljöer, leker kultingarna lekar som att jaga varandra och kurragömma och även mammorna kan var med i lekarna. De här lekarna är viktiga när de bygger upp sina sociala relationer och lär sig vilken rangordning som gäller. Ibland kan de till och med slåss om ett nytt eller intressant föremål. Grisar är också mycket uttrycksfulla i sitt kroppsspråk. De rör på sina öron och trynen för att visa känslor. Och när de leker viftar de mycket med sina svansar. Det är riktigt kul att titta på dem.

Lika hundar

När hon får frågan hur hon kan veta hur grisar mår, säger Monica att hon först brukar använda hundars beteenden som exempel för att göra det lättare för människor att förstå.

”Precis som hundar använder grisar kroppsspråk för att kommunicera – så när du lär känna dem kan du se på dem när de är oroliga eller rädda. De har mycket uttrycksfulla ansikten och ögon, som hundar har. De flesta hundägare skulle nog säga att du ibland bara genom att titta på en hund vet när den inte mår bra. Det är samma sak med grisar. Det är självklart olika från individ till individ, men du kan i princip se hur grisar mår genom att titta på deras ögon och ansiktsuttryck.”

”Men mer objektivt ur ett vetenskapligt perspektiv kan vi konstatera att grisar i livsmedelsindustrins djurfabriker är mer passiva, om du observerar vad de gör och deras aktivitetsnivå. Till exempel avelssuggor är instängda i små, trånga burar. De kan inte vända sig om och kan i stort sett bara ligga ner. De ser aldrig riktigt avslappnade ut – de ligger ner därför att de inte har så mycket annat de kan göra.”

Naturliga instinkter hindras

Monica påpekar att om de får möjlighet i en mer naturlig miljö, beter sig de dräktiga suggorna mycket annorlunda jämfört med suggorna i djurfabrikerna. De vill vara aktiva och bygger bon inför födelsen. 

”Att bygga bon är mycket viktig för dem. Om de får tillgång till material som halm att bygga bon med i en uppfödningsanläggning påverkar det dem positivt. Att bygga ett bo är en mycket djupt rotad instinkt – som kvinnor som ska bli mammor också tros ha – som hjälper suggorna att fysiskt förbereda sig för att föda. Under naturliga förhållanden har suggor setts röra sig upp till 6,5 km för att hitta en lämplig plats att bygga bo på. Bobyggarbeteendet startas av hormonella processer före födelsen och bobyggandet hjälper till att kontrollera de här processerna så att det ska bli en bra födsel. Djurfabrikerna tar inte hänsyn till de här behoven.”

Hon förklarar att lidandet för suggorna fortsätter efter att deras ungar har fötts: de fortsätter att behandlas som icke-kännande delar av en produktionsprocess snarare än levande, kännande varelser.

När de har förr sina ungar behandlas de som mjölkningsmaskiner. Suggan ligger i flera dagar i en bur medan hennes kultingar utanför buren diar henne. Mammorna kan inte får utlopp för sina naturliga beteenden, att leka och ha närkontakt med sina ungar och lära dem att umgås med andra grisar och rota och böka för att hitta mat när de blir äldre.

Plågsamma separationer

I djurfabriker världen över tas kultingarna vanligen från sina mammor två till tre veckor efter födseln, medan suggor som får leva under naturliga förhållanden har setts amma sina ungar i upp till 17 veckor.

Enligt Monica är den här tidiga separationen mycket plågsam för grisarna:

"Det finns sedan decennier forskning som har registrerat och analyserat läten och kroppsspråk hos kultingar och suggor, när de separeras från varandra och kultingarna ska anpassas till nya sociala grupper. Studier visar att yngre kultingar brukar ge ifrån sig mer ljud när de skiljs från sina mammor. Det här är vanligt i djurfabriker. Suggornas och kultingarnas stressade läten och deras kroppsspråk under och efter separationen visar hur plågade de är.”

Som icke-kännande maskiner

Över 600 miljoner grisar är instängda i väldens djurfabriker för att tillfredsställa konsumenternas efterfrågan på billigt fläskkött. I de här grymma industriella uppfödningssystemen behandlas grisarna i stor utsträckning som icke-kännande maskiner, en del av en fabriksproduktion. Deras upplevelseförmåga – att känna smärta, att lida och uppleva glädje och njutning – ignoreras.

I sitt arbete som veterinär och djurvälfärdsexpert i över 20 år har Monica regelbundet besökt djurfabriker. Hon har forskat, utbildat och arbetat med producenter och påverkat dem att se förhållandena ur djurens synvinkel.

Monica beskriver sina besök i djurfabriker, som kan ha tiotusentals grisar instängda under grymma omständigheter, som "mycket obehagliga". Under besöken har hon sett förhållanden och känt lukter som de flesta konsumenter aldrig ser eller ens kan föreställa sig.

”Det första som slår mig när jag besöker en djurfabrik med grisar är den skarpa lukten av urin och avföring – den får mig att känna att näsborrarna brinner och det är hemskt för grisarna också. Att leva i så nära anslutning till sitt eget avfall är mycket onaturligt och störande för dem. Grisar med tillräckligt med utrymme och frihet skulle aldrig förorena sina sov- eller matplatser. Även kultingar vill helst uträtta sina naturliga behov utanför boet.

Sedan, som expert på djurvälfärd, börjar jag omedelbart att notera alla saker som är fel. Byggnaderna är ofta stängda och ganska mörka. De finns inget naturligt ljus, ingen frisk luft. Avelssuggorna hålls ofta en och en i metallbås Unga grisar som föds upp för köttproduktion lever i grupper i boxar, av metall, betong eller trä, som ofta är utan någon stimulans. Djuren ser ledsna, ointresserade och deprimerade ut. Det beror på att de helt enkelt inte kan bete sig som de skulle göra om de var ute på en åker eller i en mer naturlig miljö.”

Tillsammans skapar vi en djurvänligare värld

World Animal Protections insatser för djuren hade inte varit möjliga utan bidragen från våra supportrar. Det är alla vi tillsammans som är World Animal Protection.

World Animal Protection arbetar för djurens välfärd både i Sverige och resten av världen. Vi vill få bort dagens onaturliga och brutala djurfabriker i livsmedelsindustrin och se till att vilda djur får leva i frihet i sina naturliga livsmiljöer. Våra insatser för djuren innebär också att vi bidrar till att lösa de globala utmaningarna, med klimatförändringar, folkhälsoproblem och miljöförstöring.

Vi vill tacka alla er som bidrar till World Animal Protections arbete för djuren. Tillsammans är vi en stark och livsviktig kraft för förändring. Vi är mycket tacksamma om du vill vara med och skapa en djurvänligare värld.

Jag vill hjälpa djuren

Monica beskriver sina besök i djurfabriker, som kan ha tiotusentals grisar instängda under grymma omständigheter, som ’mycket obehagliga’.