Han riskerar sitt liv för Pakistans björnar

Han är fältchef på vår långvariga samarbetspartner organisationen Bioresource Research Centre of Pakistan (BRC). Vi har ett nära samarbete med BRC för att få slut på användandet av björnar för grym underhållning och denna inspirerande organisation sköter också fristaden Balkasar. Gåvor från människor som stödjer World Animal Protection gör detta arbete möjligt.

Orädda BRC-teammedlemmar - som Mudassar - är avgörande för vårt arbete med att rädda björnar från den illegala djurhandeln. Tack och lov får Mudassar och hans team allt oftare information och stöd från regeringstjänstemän, men arbetet kan ändå vara riskabelt eftersom de som sysslar med illegal djurhandel ofta är beväpnade.

Björnskyddare: Mudassar Ahmed Malik, fältchef på Bioresource Research Centre of Pakistan.

“Det har förekommit skottlossning... Det är alltid nervpirrande och situationerna är skrämmande, även om vi gör vårt bästa för att minimera riskerna”, säger Mudassar.

Denna gång fick BRC information av Naturvårdsverket en vecka i förväg. Kragbjörnsungar skulle fraktas till Punjab - för att säljas som dansbjörnar. Mudassar fick också en beskrivning av lastbilen och de inblandade männen. BRC-teamet var fast beslutna att rädda björnarna från livstids lidande.

“Om de hade kommit fram till tränaren som skulle köpa dem i Punjab, skulle ungarna ha fått sina tänder och klor utdragna. Teknikerna som används för att träna björnarna är väldigt smärtsamma, så genom att dra ut björnarnas tänder och klor skyddar tränarna sig själva från attacker när björnarna provoceras”, förklarar Mudassar.

Han planerade operationen tillsammans med tjänstemän från myndigheten och förutspådde rutten och tiden säljarna skulle färdas på de bergiga vägarna runt Islamabad. Allt gick smidigt. Den misstänkta lastbilen stoppades och man talade om för männen att man behövde titta inuti.

Vad BRC-teamet hittade chockade dem. Inuti gamla lådor som en gång varit fyllda med matlagningsolja och nedlagda i varsin säck, staplade på varandra, fanns ungar mellan fem och sex månader gamla.

“Där var två björnar nedklämda i botten. De höll på att kvävas – de tog sina sista andetag. Vi agerade snabbt och fick liv i dem med kallt vatten och sockerrörsjuice... Jag är säker på att om vi hade kommit lite senare hade de dött. Ungarna var rädda – helt skräckslagna. Jag kunde se sorgen i deras ögon. Det är svårt att beskriva. Det är nästan samma blick som du ser i ögonen på barnhemsbarn.”

Glada tillsammans: De fem räddade ungarna återhämtar sig väl på Balkasar.

Han förklarar att ungarna förmodligen hade tagits vilda av tjuvskyttar, som hade skjutit deras mammor för att kunna stjäla ungarna.

Tack och lov lyckades Mudassar ta de skräckslagna djuren till Balkasar, där personalen hade förberett för deras ankomst. Fyra månader senare säger han att han är förtjust över att björnarna har det bra.

“De blir starkare för varje dag. Sorgen i deras ögon är borta. När jag ser in i dem nu ser jag liv. Jag ser glädje. De är inte rädda längre.”