25 års kamp för björnarna

Här berättar hon om besöket och om sina 25 år i organisationen.

"När man är engagerad i djurskydd är det svårt att välja vilket område som man tycker är viktigast – det kan man faktiskt inte eftersom alla djur förtjänar ett gott liv. Men vilda djur som utnyttjas som underhållning står mig särskilt nära eftersom jag med egna ögon har sett den fruktansvärda misshandel som dansbjörnar utsätts för.

När jag var riktigt ung var jag reseledare i Grekland och Turkiet. Där såg jag björnarna stå vid vägkanten med kedja genom nosen och vänta på att uppträda för turister. Det skar i hjärtat att se de majestätiska djuren plågas på detta sätt. Därför var det mycket speciellt att senare vara med och stoppa det.

Arbetet med att rädda plågade björnar inleddes samtidigt som jag började på vårt internationella kontor för 25 år sedan. Bara några månader efter min anställning räddade vi de första dansbjörnarna i Grekland och gav dem ett nytt liv i ett reservat som vi hade byggt. Det fyllde mig med otrolig stolthet.

Passionen för björnarna har jag tagit med mig – även när jag startade det danska kontoret 1997. Och det var många i Danmark som ville hjälpa oss att rädda björnarna. Så det är tack vare björnarna som vi är den organisation vi är idag och också kan hjälpa många andra djur. 

En av de lyckligaste dagarna i mitt liv

I mitten av 1990-talet besökta jag vårt reservat i Turkiet. Det var en stor upplevelse. Så jag såg fram emot att besöka Zarnesti-reservatet i Rumänien tillsammans med Danmarks nya styrelseordförande Pernille Sams. Jag kan ju varenda björns namn och vet deras fruktansvärda öde. Och jag vet att de i dag har det gott i reservatet. Ändå var jag helt oförberedd på hur det var att uppleva det själv. 

Jag kan utan att överdriva säga att det var bland de lyckligaste dagarna i mitt liv. Jag hade bara varit där i en timma innan jag hunnit gråta flera gånger, så rörd var jag. Det var fullständigt överväldigande att se björnarna mitt i den fantastiska miljön där de kan leva tryggt resten av sitt liv.

Några av björnarna har varit inlåsta i rostiga burar innan de kom till reservatet, andra har suttit i kedjor utanför bensinstationer och restauranger. De har levt de mest fruktansvärda liv – men nu utstrålar de ren glädje. Jag såg dem bada, rulla sig i gräset och njuta av livet i fulla drag.

Ett gott björnliv – tack vare er

Jag kom hem full av tacksamhet över alla våra gåvogivare som har stöttat oss troget genom åren. Varje gång vi har bett om stöd till att rädda fler björnar, ge mat åt björnarna i reservatet och till allt annat, som kostar riktigt mycket pengar, har ni svarat välvilligt. Det är ni som har gett björnarna detta helt fantastiska björnliv.

Jag är förvånad över att jag har varit i samma organisation i 25 år. Men jag känner inte att mitt arbete med att skydda björnarna och många andra djur är färdigt ännu, så jag fortsätter så länge jag kan vara med och göra skillnad. 

Den sista björnen är ännu inte räddad – men jag hoppas att jag kan vara med och få uppleva när det händer."

Bli månadsgivare för att stödja vårt arbete >>